Minnen

Man skulle kunna likna mitt liv vid en åksjuk tivolinarkomans.
Jag bad om spänning och det fick jag.
Varje ögonblick bär möjligheten till en katastrof eller något fantastiskt.
En rymdraket som hjärta.
Utan styrförmåga eller mål.
Siktar på allt som syns.
Måste landa innan bränslet tar slut.
Krossar allt som kommer under mig.
Ber alltid om ursäkt.
Gråtandes.
Du tycker jag använder stora ord.
Dom används bara till att maskera ännu större känslor.
Ordens makt är stor.
Men vårdslöst använda blir dom innehållslösa.
Som mina känslor.
Stora och vårdslöst använda.
Ingenting man längre kan lita på.
En massa lidelse utan mål.
En massa tårar utan mening.
En massa ord.
En satans jävla massa ord.