Idag har jag försökt lista ut om det finns någon annan hårdvaluta här i världen än flickor. Det var inte meningen att låta fräck eller kontroversiell, men jag försöker lista ut vad som egentligen är poängen med allt för just mig. Vilken är min drivkraft i livet? Ja inte är det pengar eller makt iallafall. Det brukade vara att bli världsbäst på saker och ting, men sen hände något.
Jag tror min oskuldsfulla entusiasm fick en ordentlig törn för några år sen när jag var fullkomligt överbelastad med arbete och var enormt ensam och olycklig. Något sprack i mitt huvud. En spricka som sedan dess ger upphov till en känslomässig huvudvärk när kraven och stressen börjar ansamla sig.
Dom som fortfarande är odödliga besitter en enorm energi, och det är någonting jag beundrar. Jag är ofta väldigt kritisk mot mig själv; jag ÄR lat, jag märker det. Jag vill inte vara det, men omedvetet så undviker jag att anstränga mig för mycket.
Jag skäms för detta. Samtidigt förstår jag att det är ett självförsvar mot den enorma smärta som uppstått dom gångerna då jag verkligen hamnat i kläm. Men det är faktiskt inte ok att vara lat. Inte när det kommer till arbete. Inte när det kommer till fritid. Väldigt ok när det kommer till att ligga runt.
Jag är orolig för vissa personer i min omgivning. Jag vet att jag kommer att ta mitt ansvar den dagen dom krackelerar dom också. Jag är bara orolig för hur tung den bördan kommer att vara. Så länge jag orkar finns jag där iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar