Mannen som försökte korsa Sveavägen

Jag gick upp 05.45. Gick igenom Gamla stan på nyregnade gator vilka reflekterade den blå himlen som började titta fram. Det var en förvånansvärt mild morgon. Jag har sedan en timme tillbaka suttit och druckit kaffe på mitt favoritcafé, och det är ännu en halvtimme till jag behöver tänka på att gå till jobbet.

Man kan förlora allt och vinna allt på samma gång. Jag förlåter alla. Livet är för kort för intolerans.

I min värld har jag personer som ibland tvivlar. Kära ni. Jag kan inte alltid vara allting, men det betyder inte att jag inte vill. Jag har så underbara människor runt mig. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Min vördnad inför er är djup och stark. TIllsammans gör vi världen bättre.

Jag vill berätta hur mycket jag tycker om dig, men det kan kan verka framfusigt, så du får tänka det istället.
http://open.spotify.com/track/1cspJ892efhnoFzT4A600G

Kött

Poll upplagd

Och Android-lägret har fått ytterliggare tyngd tack vare den nära förestående lanseringen av HTC Sensation.

Frågade mina kollegor på jobbet om vad det var för poäng med en telefon som är snabb som en lättare laptop, men möttes mest av burop då frågan tydligen var som att prata näringslära på ett konditori.

Jag ska försöka vara mer manlig och tycka att högre siffror är bättre än lägre. Förutom vikten då, och hyran, och åldern, som framstående undantag.

Nordiskt tungsinne

En vän sa till mig att hon fick ångest av min blogg. Jag tolkar det som att hon tycker att det vilar ett visst tungsinne över innehållet, och det kan säkert vara sant. Min kontemplativa läggning är nog lätt förväxlad, och utbytt, mot ett visst mått av nedstämdhet.

Jag har idag insett vad jag anser vara ett av dom stora problemen med mitt jobb; det innehåller inte en tillstymmelse till eftertanke. Vi är ett McDonalds eller en Britney Spears för mjukvaruindustrin, och den själlösa produktionsmentaliteten får mig att vantrivas. Jag vill arbeta med något jag kan anse ha någon betydelse för samhället i stort. Jag är funtad på det sättet att det bär mig emot att göra meningslöst arbete. Ingen bra egenskap om man vill passa in bland överstressade nyexade Asperger-killar. Eller, jag vill ju inte passa in, jag har försökt förklara det för min chef, och om sen ingen kan ta fasta på vad jag säger.. Oh well..

Ytterliggare påtryckningar från omvärlden att jag ska skaffa en IPhone, men jag är så kluven. Jag jobbar med Android och kan därmed lätt slänga ihop en app till mig själv vid behov om jag nu velat det, men jag gillar så mycket med Apples prylar också. Denna vånda. Jag får helt enkelt lägga upp en poll på denna sidan. Återkommer med det :-)

Den här kameran alltså...

Den tar bara sämre och sämre bilder. Det är ju en gammal Sony Ericsson prototyp, så det är väl förvånande att den hållit såhär länge egentligen.

Idag fick jag mjölk i kaffet trots att jag inte bad om det. Det fick mig att inse hur oviktigt jag anser det vara att få exakt det jag ber om. Antagligen är det för att jag själv gärna är lite slö på jobbet som jag har enorm tolerans mot andra som tar sig samma frihet. Min egen lilla altruistiska kamp mot utbrändhet och stress. Eller så är det för att jag lika gärna, eller hellre, blir överraskad än att jag får välja själv.

Var Glad

Förra året inledde jag, håll i er gott folk, shortssäsongen innan maj månad. Nu fick ni lite blandade tankar i huvudet, men till mitt försvar tänker jag framhålla att min förra arbetsplats, i en annan landsände, var något annorlunda vad gällde kontorskulturen.

VDn på det stället där jag för närvarande har mitt uppdrag är en nervig själ. Han har inget emot att stå bakom sina anställda och se efter så dom jobbar snabbt nog och att resultatet verkar bli bra. Känns lite amerikanskt faktiskt, och jag har personligen aldrig uppskattat återkommande frågor om hur det går.
Finns otroligt många komiska anekdoter från deras oerfarna sätt att bedriva deras verksamhet, men för allas bästa sätt tänker jag hålla sådana iaktagelser för mig själv. Hursomhelst så hade min chef lovat miljöombyte efter 6 veckar på den sweatshopen där jag sitter nu, men vi får se hur det blir med den saken tydligen.

Jonas har inget pokerfejs

Nej det har jag verkligen inte.
När jag håller på att vinna blir jag för exalterad. När jag håller på att förlora blir jag alldeles för upprörd.
Man kan aldrig vinna om alla andra anar vad man har på hand.
Jag är verkligen usel på det här.
Och ja, antingen är båda vinnare eller båda förlorare, det är så detta spelet funkar.
Det handlar om att lägga sina kort i rätt ordning, i rätt takt, och med rätt handlag.
Jag vill bara kasta kortleken i ansiktet på motståndaren och hoppa fram och ge en kram. Jag har spelteknisk mognad som en labrador. Men men. Jag gillar mig själv. Jag behöver bara hitta någon med samma uppfattning.

Min syster sa något otroligt tänkvärt idag. Hon sa att vid kontakt med godhet och makt så visas en persons rätta jag. Dvs, hur man agerar när man träffar någon som är genuint snäll visar hur bra man egentligen är själv som person. Eller hur man väljer att agera när man plötsligt får ovanligt mycket makt. Resonemanget är att få människor egentligen har nått den nivån av personlig mognad att dom kan hantera dessa två företeelser, och jag är beredd att hålla med.